Svårt att stå moralisk när man bara vill hem!
På väg hem från jobbet, klockan är tio över sju och jag är helt slut. När man startade skiftet på annan plats får cykeln vila över natten. Jag går i vad som verkar en evighet men tycks ändå inte komma framåt, varför vill inte benen gå fortare? Jag ska ju få vila, varför kan jag inte bara rusa hem i en rungande fart?
Så får jag syn på den här. En räddare i nöden, en röd springare. Vissa skulle kalla den en fux, men realisten i mig ser att det är en vanlig röd sparkcykel. Svårt att vara moralisk när man vet att den skulle förkorta min restid.
Men så går jag förbi den, det får väl ta sin tid. Benen får röra sig i den takt de vill och snart får jag se mannen jag älskar. Jag får sova och vakna upp till en underbar dag, fylld med de människor jag älskar allra mest.
