Blessings.
Snart är sommaren slut. För några år sen hade det gjort mig ledsen, men nu är jag bara glad. För i år och varje år sen fyra år tillbaka betyder det att jag får komma till min kyrka några fler dagar i veckan. Vi får ha möte tillsammans, be ihop och påminna varandra om vem den högste är och vad han har kraft att göra. Påminna varandra om att förtrösta på att inget är för stort för honom.
Men innan sommaren är slut så ska vi ju inte glömma att jag får chansen att spendera en hel helg med äventyr i London med lillasyster. Galna upptåg och tokiga grimaser det är vad det brukar resultera i. Jag längtar att få en chans att ha henne för mig själv, en helg när hon får vara bara min.❤️
Jag längtar helt galet och helt obeskrivligt mycket till församlingshelgen. En helg med min familj på läger och bara ha fokus på Gud.
För mig är det höjdpunkten ändå på året, trots att resten av sommaren går långsamt så har vi den där härliga finishen när vi alla kommer tillsammans och bara prisar Gud. En hel helg, med fokus på rätt ställe, omgiven av människor som älskar Gud lika mycket som jag gör och som vill ge allt de har till hans ära. Så ofta stannar jag upp och förundras över hur Gud ger välsignelse efter välsignelse, i form av människor och händelser. Kanske nu mer än någonsin. Nu när jag får chansen att ha alla mina vänner med mig på platsen jag kallar hemma. Nu när jag får dela den med den mest underbara mannen på jorden. Han har mitt hjärta helt och fullt. Gud har gett mig gåvan att kunna älska honom på ett sånt obeskrivligt sätt att det endast kan vara från Gud. Gud välsignar oss över hela jorden, gång på gång. Och jag vill ge hela mitt liv till att prisa Honom. 🕊
